Naturupplevelse

I morse blev jag uppdragen ur sängen och utsläpad utan att ens få vakna ordentligt.
När vi kommit till slutet av ängen kom en kille gående. Han hade gått runt ängen och han hade skitsnygg vältränad kropp; då säger sadisten till mig att jag ska gå som den killen. Allvarligt talat...

När vi gått förbi ängen så fortsatte vi på gångvägen ner mot dalen. Då tvärstannade Morgan helt plötsligt och skrek "kolla vinbärssnäckan!" eller något sådant. Jag tittade och trodde att det var något allvarligt, men det visade sig vara en sån där snigel med hus på ryggen.
Jaha, vad var det med det då? Morgan var helt exalterad och sa att man kan äta dem och att det var ovanligt att de var här och att det var första gången han såg en sådan.
Jaha, så bara för att han inte sett en sådan här förut så finns de inte här???
Morgan var orolig att han inte skulle klara sig. Jag sa till honom att han är ju på väg över gångvägen. Morgan tog upp snigeln och började leta efter en plats att lägga ner honom på.
- Lägg den där i gräset, sa jag.
- Men det är så mycket sol där.
- Men lägg honom i skuggan då.
- Det finns inga stenar där, de gillar sten.
- Gå dit bort då, sa jag irriterat.

Jaja, promenaden fortsatte mot dalen och så blir han exalterad igen om att det är två harar ute i hästhagen - där det för övrigt inte har funnits någon häst på flera veckor.
Morgan var överlycklig och tjatade om att det var en underbar naturupplevelse.
Visst, whatever, jag försöker bara vakna...

Började springa och det kändes ganska ok; inga värkande vader eller knän, körde på såpass att Morgan var tvungen att småjogga för att hänga med.
Plötsligt stannar han till igen och säger till mig att titta; ca 30 m framför oss stod en rådjurshanne och tittade mot oss. Vi rörde oss lite och han rörde sig lite. Han tittade på oss hela tiden och så fort jag kom närmare så stack han iväg. Snacka om att man skrämmer iväg alla...

I alla fall, jag försökte koncentrera mig på att ta mig runt den där banan så att jag kunde lägga mig igen. När sadisten sa till mig att fortsätta så såg jag framför mig hur jag låg i sängen med fläkten på och en bok att läsa.
På väg tillbaka var det riktigt jobbigt för vaderna och skenbenen, men i dag stannade jag så fort jag kände en tendens till värk, vilket gjorde att jag inte fick så extremt ont som förra gången.
I dag gick det åt en halv liter vatten under löpningen och hade vi bara haft med oss så hade jag druckit dubbelt så mycket.

Efter löpningen var det dags att gå hem och då stannar Morgan till för att "titta till sin lille kompis" och som tur var så hade snigeln funnit sig tillrätta.

Det bästa av allt var ändå att få komma hem och dricka en massa vatten och sedan lägga sig och läsa.

Jag har inte ätit Champix på över en vecka och i helgen var det riktigt jobbigt. Jag var röksugen så det skrek om det, men jag har inte rökt än. I dag har det inte varit lika jobbigt som tur är.