Så här död är jag efter träningen... Lägg märke till att till och med tungan hänger ut, precis som den ska när man är trött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Prenumerera på uppdateringar av min blogg
Inlägg
Kommentarer
Inlägg
Kommentarer
5 kommentarer:
Vill absolut inte ifrågasätta Mor...ehh, Sadi...ehh, Natturnör...ehh, makens :-) kunskaper...men har du så ont varje gång så kanske du ska ta det lugnare och trappa upp i långsammare takt? Åker du på benhinneinflammation så blir det inte roligt.
Bra kämpat iaf!
Det är just därför som det går så långsamt. Så fort jag känner minsta antydan till värk så stannar vi, sen fortsätter vi en stund till osv.
Jag springer inte i några backar, inte ens lut.
Än så länge springer jag nog inte mer än en kilometer...
Hävdar fortfarande att löparboken jag köpte är otroligt bra. Jag kan ge dig programmet för de två första veckorna så kan du testa.
Jag har ballat ur helt nu men när jag sprang 3 dgr i veckan ökade jag dosen utan att varken känna smärta eller trötthet. Jag är lyrisk.
Du borde testa. Dessutom har du maken som peppar och hjälper dig att fullfölja så du har alla chanser i världe att lyckas. Kanske kan springa Göteborgsvarvet ihop nästa år?
Tyvärr kan vi inte trappa upp i långsammare takt än detta om vi inte skall gå och det har gett mer känning i benhinnorna på Silvia.
Det blir bättre och bättre hela tiden och högre fart.
Det ser väl vem som helst att Silvia inte sysslar med något som har med träning att göra på bilden. Hon är helt enkelt halvdöd som vanligt, placerad i horisontalläge - alltså sovandes eller som oftast, halvt medvetslös. Vem tror du att du lurar?
Skicka en kommentar