Jag bjuder på det!

Häromdagen satt jag i bamba med Morgan och en jobbarkompis. Vi hade det trevligt och pratade om allt och inget.
Helt plötsligt fick Morgan för sig att börja berätta pinsamma saker om mig. Han tyckte det var jätteroligt - och det tyckte givetvis vår arbetskamrat också.
Jag är inte den som är den, så jag kan faktiskt berätta en av grejerna han berättade om mig.

Jag är född i Uruguay och när jag var nästan 6 år flydde vi ifrån diktaturen där. Det dröjde 14 år innan jag åkte tillbaka dit.
Där var jag alltså, en 19-årig tjej uppvuxen i Sverige som vilken annan naiv tonåring som helst.
En vän till min mamma hade flyttat ner igen och han och jag åkte omkring i hans bil och han visade mig lite av Montevideo.
Helt plötsligt fick jag för mig att fråga honom en sak: "Du, jag fattar inte varför hotellen hyr ut rum per timme. Man hinner ju inte ens somna innan man får gå igen!", säger naiva jag.
Han skrattade så mycket så han var tvungen att stanna bilen. Mellan skrattanfallen förklarade han för mig att det i stort sett inte existerade sambor i Uruguay. Och än mindre att man sov över hos varandra eller att ungdomar fick vara själva i ett rum.

Ojojoj, vad mina svenska vänner har haft roligt åt mig när jag berättat detta.
Eeva, min granne och vän, brukar säga till mig "Berätta inte det för någon!". Hon tycker att jag är pinsam som berättar om mina misstag.
Jaja, jag bjuder på det! Jag vågar i alla fall berätta att jag gör bort mig då och då...