Jag hör röster

Igår hörde jag röster och jag var helt säker på att jag verkligen blivit helgalen. Varken Max eller Morgan hörde rösterna, men jag var säker på att jag hörde något - precis som om någon lyssnade på musik i hörlurar. Men både M och M lovade att de inte gjorde det och de hörde minsann inget.

Först efter ett par timmar kom vi på vad det var. Morgan hade lagt sin mp3 på laddning och han hade inte tagit ur hörlurarna och inte heller hade han stängt av mp3:n.
Smart, Morgan, smart!

När jag berättade för den elake att jag verkligen trodde att det var fel på mig började han skratta så han höll på å sätta tandkrämen i halsen.
Hm, synd att han inte gjorde det! Det var faktiskt Morgans fel att jag trodde att jag höll på att bli galen!
Jaja, hämnden är ljuv, Morgan...