När jag var 9 år var jag för första gången hemma hos en svensk familj. Det var min klasskompis som hade bjudit hem mig och det var många saker som förvånade mig - men det som imponerade mest var att de hade en konstig mackapär och när jag frågade min kompis vad det var sa hon att det var en träningscykel, alltså en cykel som man använder inomhus. Jag tyckte att det var konstigt; hur skulle man cykla utan hjul? Och cyklade verkligen svenskarna inomhus? Jaja, de var ju så konstiga de där svenskarna så det förvånade mig inte.
Camilla visade mig hur den funkade och jag fick testa - sedan dess har jag önskat mig en träningscykel så att jag också kunde cykla inomhus.
Och igår - 33 år senare - fick jag äntligen min träningscykel!! Det var en för tidig julklapp (jaja, Morgan kan ju få tro att det är den enda julklappen jag vill ha...).
Så i dag var det dags att testa cykeln. Jag drog fram den så att jag kunde kolla på Malou samtidigt; ställde in alla konstiga grejer såsom ålder, vikt, kön och hur långt jag skulle cykla.
Sen var det dags! Trampa, trampa, trampa! Det var längesen jag var så lycklig, MIN hjullösa cykel att cykla med inomhus!! Åh, sicken känsla!!
En stund i alla fall, tills...
Men för h-e, vad är det för j-a sadister!!! Allvarligt talat, bara för att man är bred och fet betyder det inte att man inte är känslig.
Varför kan ingen göra sadlar för normala människor???? Jag kommer att få världens blåmärken och jag kommer inte att kunna sitta eller gå normalt på flera år! Och när jag sa detta till Morgan så tog han fram sin vanliga sida igen - alltså sadistsidan: "Det är så, du vänjer dig!"
Pucko, det fattar la jag me' att jag vänjer mig - om inte annat när jag är helt skinnflådd! Men jag undrade varför de inte gör mjuka cykelsadlar, jag undrade inte om jag skulle vänja mig eller inte!!! Är det så att man måste vara sadist för att vara sportig och/eller konstruktör av träningsredskap?
Jag tycker att man ska införa ett nytt Nobelpris för den som kommer på hur man ska få en snygg och vältränad kropp UTAN att behöva få ont överallt först...
Förresten, var hos läkaren i tisdags och gissa vad han upptäckte? Jo, att jag har fel dos på min Levaxin, så det var ju inte konstigt att trots att Morgan har plågat mig med träning och utan godis och sötsaker så har jag gått upp i vikt i stället för ner!!! Så där ser ni att jag inte alls fuskat! Så det så!
Just nu läser jag "Kinesen" av Henning Mankell och fy f-n vad bra den är!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Tror att det gick åt mer energi för Max o Pernilla när de bar hem cykeln från Maxi. Sluta gnäll nu och cykla minst en halvtimme om dagen första veckan.
Håller med Morgamel (Morgamel är en liknelse, i smurfarnas värld fanns det en elak trollkarl som hette Gargamel), stäng munnen, bit ihop, ta fram lite fighting spirit & TRAMPA!!!
Som en snäll liten brosha, som trots allt vill att du ska lyckas med din träning, kan jag upplysa dig om att det finns mjuka gelésadlar i alla dess former i varje välsorterad cykelaffär. Kanske det du ska önska dig i julklapp?
gick du ner i vikt med levaxin?
Skicka en kommentar