Vattensjuk

I fredags lyckades jag förhandla med Mogge så att jag hade vilodag då och så skulle jag springa på söndagen i stället.
Då visste jag inte att hela himlen skulle öppna sig på söndagen och att det skulle bli halv översvämning i dalen.
Vi gick ut eftersom det duggade lite men efterhand som vi kom längre hemifrån började det regna mer och mer. Jag tyckte att vi skulle vända hem men "lite vatten är ingen fara", sa sadisten.
Lite vatten är ingen fara, men det här var inte lite vatten...

- Jag kommer att bli sjuk, sa jag.
- Nej då, svarade Morgan.
- Jo, jag kommer att bli jätteförkyld och sen kommer jag att få lunginflammation och sen dör jag och så får du ha det på ditt samvete hela ditt liv.
- Nej då, du blir inte sjuk så länge du rör dig och håller dig varm.

Jag märkte på honom att det inte var någon idé att säga något så jag var tyst en stund; allteftersom regnet föll kraftigare och kraftigare och jag blev mer och mer dyngsur längtade jag mer och mer hem, så jag försökte igen.
- Är det inte bäst att vi går hem?
- Nej då, det är ingen fara.
- Kolla, min t-shirt är limmad, inte slimmad.
- Ingen fara, du är torr på ryggen.
- Jag kommer att få vatten i lungorna.
- Va?!
- Ja, jag kommer att få vatten i lungorna för det regnar så mycket.
- Det var det dummaste jag hört.
- Jo, men så är det. Det regnar så mycket så jag kommer få vatten i lungorna och då kommer jag att bli dödssjuk och dö och det kommer att vara ditt fel.

Till slut tyckte till och med sadisten att det var lite för mycket regn så vi vände hem.

I dag började vi jobba och då var vi i Skatås och jag gick 2,5 km. Det konstiga var att det bara gick uppför hela tiden, och vi gick aldrig ner för någon backe och lik förbannat kom vi tillbaka till stället vi startat på. Konstigt ställe, det däringa Skatås...